Lunchen + 30 minuter, med maten bredvid datorn i arbetsrummet. Önskar mig mer tid. Önskar mig en skrivplats som ser ut ungefär som nedanstående bild, hittad på Twitter via One must dash. Ensamhet. Utrymme. Luft.
Men jag ska förstås visa för mig själv att det går att skriva ändå.
Gått igenom första kapitlet på BaSN igen, gjort revideringar. Varje gång jag ändrar känns det bra att ändra från början. Det är väl en försvarsmekanism, därför att det är lättare, men jag är i alla fall på gång. Och det känns som att det blir en bättre text. Jag känner en viss energi i mitt skrivande. Lusten glimtar fram några gånger. Får se bara, om det kommer fram något som är nytt?
365 days of Storylog 