Stephen King om personbeskrivningar

I’d rather let the reader supply the faces, the builds, and the clothing as well. If I tell you that Carrie White is a high school outcast with a bad complexion and a fashion-victim wardrobe, I think you can do the rest, can’t you. I don’t need to give you a pimple-by-pimple, skirt-by-skirt rundown. We all remember one or more high school losers, after all; if I describe mine, it freezes out yours, and I lose a little bit of the bond of understanding I want to forge between us.

Description begins in the writer’s imagination, but should finish in the reader’s.

Citat ur boken On Writing, av Stephen King.

Intressant tanke – att vara för tydlig i beskrivningen kan faktiskt motverka syftet – läsaren räknar kanske bort flera av sina egna associationer om de inte stämmer med bilden som författaren ger.

King säger också precis vad många andra som ger ut skrivråd säger:

For me, good description usually consists of a few, well chosen details that will stand for everything else.

Frågan är förstås vilka detaljer man ska välja. King säger att man ska ta dem som man först kommer att tänka på – men sådan är inte jag. Jag är mer långsam, sakta inkännande, ser någon form av helhet med många dimensioner i mitt första intryck av människor, och kan därför nästan aldrig karaktärisera dem på ett kort och tydligt sätt efteråt. Det kanske är därför jag har så svårt att komma ihåg ansikten. Och kanske därför jag har svårt att göra personbeskrivningar. Jag tror att processen för mig är annorlunda – jag behöver se och tänka in personen under ganska lång tid, sedan hitta ett tillfälle där rätt detaljer, som läsaren kan förstå, kan synas och karaktärisera personen.

King

Annonser

Skrivcitat

Idag har vi haft skrivgruppsträff, så idag blir det ingen lång text här. Skrivgrupp är kul. Jag är förkyld och trött. Tror att jag bäddar ner mig i en säng och läser mig till sömns.

With the door shut, downloading what’s in my head directly to the page, I write as fast as I can and still remain comfortable.

Citat av Stephen King, ur boken On writing.

O, vad jag vill känna så. Bara ladda ner alla skrivtankar som finns i mitt huvud. Jag behöver lära mig att stänga dörren till mitt arbetsrum.

If you want to be a writer …

If you want to be a writer, you must do two things above all others: read a lot and write a lot. There’s no way around these two things that I’m aware of, no shortcut.

Stephen King, ur On Writing. 

On writing är en av de bästa böcker jag vet som handlar om skrivande. Kanske Den bästa boken. Borde förresten läsa den igen, nu idag skulle jag nog lära mig nya saker ur den, jämfört med när jag läste den på tidigt 2000-tal och funderade mycket utifrån Kings konkreta tankar om gestaltning. Berätta vad som händer, inte hur det händer. Börja bara. Och så startar han en liten historia, om och om igen. Den karl’n älskar att berätta.

Det är klart att jag vill vara sådan.

Good writing /…/ teaches the learning writer about style, graceful narration, plot development, the creation of believable characters, and truth-telling. A novel like The Grapes of Wrath may fill a new writer with feelings of despair and good old-fashioned jealousy – ‘I’ll never be able to write anything that good, not if I live to be a thousand’ – but such feelings can also serve as a spur, goading the writer to work harder and aim higher.

Jupp. Känner igen den känslan. Jag är så förbaskat avundsjuk att jag vill krypa ur min egen kropp när jag läser vissa böcker, och det är sällan jag är avundsjuk på andra människor av andra anledningar. Att kunna skriva så. Jag vill kunna. Och ja, Stephen King når här fram till mig genom att skriva att ”romanen kan väcka de här och de här känslorna” – alltså genom att måla upp en bild av något som ger igenkänning hos mig. Skapar genklang hos läsaren. Det är ju så jag vill kunna göra i skrivandet till vardags. Dags att jobba hårdare.

on writing