Vad är berättelsens motor i Battle Royale?

Fortsätter med en till, lättdefinierad motor. Vad är berättelsens motor i Battle Royale (boken och filmen) av Koushun Takami – och för den delen även i del ett och två av Hungerspelen?

I Battle Royale är spelets regler att 42 gymnasieungdomar ska slåss mot varandra på liv och död tills endast en återstår. Striden sker på en ö, och går på tid. Om ingen dör under 24 timmar kommer alla att dödas. Det är alltså själva spelet – och att spelet har en tidsfaktor, som är motorn.

I Hungerspelen är upplägget ungefär likadant. Det är två deltagare från varje del av Panem, totalt 24 personer (vill jag minnas). Endast en ska återstå i hungerspelen, men här finns ingen tidsgräns om 24 timmar. Däremot finns hunger och trötthet, samt en spelledares intriger för att göra spelet mer ”spännande” samt tv-publik som kan påverka spelet.

Ett spel kan vara en berättelses motor, om spelet är tillräckligt mycket på allvar. I de här två fallen är det en mycket effektiv motor.

Vad är berättelsens motor i Sagan om ringen?

Just nu funderar jag en del kring berättelsers ‘motor’ (som jag bland annat lånar Olov Svedelids ord för att beskriva, i det här inlägget).

Om vi börjar med Sagan om ringen – där bör väl motorn vara ringen, eller hur? Ringen bestämmer och styr historiens utveckling, även om det finns gott om utrymmen för bihistorier – och ringen har en inbyggd tidsfaktor. Om ringen tas av någon annan än en varelse som är stark nog att tas emot, så har vi omedelbar ondska som tar över i Midgård. Om Frodo inte lyckas ta ringen till Domedagsberget snabbt nog, så kommer Frodo att brytas ner av ringens kraft. Och dessutom finns ringvålnaderna som söker ringen, och som ständigt jagar för att hitta och komma i kapp Frodo och Sam. Ringen är motorn som ger stadga.

O

(Den kanske var hyfsat enkel? Fler historier följer. För jag vill identifiera motorer, så att jag kan skriva bra sådana, själv.)

Om en berättelses motor

Läser i boken Lär dig skriva spännande av Olov Svedelid. I min tio-till-tolvåriga läsålder älskade jag böcker av honom, spännande ungdomsböcker förlagda till historiska miljöer (tror jag), deckare för barn (tror jag). Idag uppskattar jag att han skriver tydligt om vad det innebär att en berättelse behöver ha en motor för att bli riktigt spännande.

Han liknar en berättelse vid ett stort och tungt fordon. Om det inte finns en ordentlig motor kommer fordonet ingenstans.

Motorn driver hela tiden personerna i skildringen, pressar på, tvingar till handlingar, men är skild från huvudpersonen. Denne måste räkna ut åt vilket håll motorn riktar in sig, var den befinner sig, i vilket tillstånd den är och vilka åtgärder som den kan tänkas initiera. Det gäller att finna ut vilka motmedel som kan vara tillgängliga.

Citat av Olov Svedelid, ur boken Lär dig skriva spännande.

Svedelid beskriver att motorn kan vara bland annat:

– en människa, till exempel en fiende som försöker förgöra huvudpersonen.
– en plan, något som måste följas för att något annat ska fungera, och vi undrar: kommer det att lyckas, eller kommer något som kullkastar planen, såsom tid, att medarbetare inte gör den grej de ska, att utrustning saknas och så vidare?
– en person som är avgörande för att något ska hända, men som själv är helt omedveten om sin roll.
– ett religiöst kultföremål eller en artefakt (jämför den heliga graalen, eller Jakten på den försvunna diamanten).
– ett försvunnet brev med hemligt innehåll, som ödelägger något/någons liv om det blir avslöjat.

Jag tänker försöka leta efter vad som är motorn i några olika berättelser, och skriva om det här, de närmaste dagarna.

Svedelid

Jag avslutar med ännu ett råd från Svedelid:

Du behöver din motor för att få stadga i historien. Om du tycker att skildringen börjar sagga, så in med något som har med motorn att göra och dina bekymmer blir lösta.

Bra. Okej …