Personbeskrivning ur Kärlekens historia

Jag har hittills bara läst en bok av Nicole Krauss, och det är Kärlekens historia. Men utifrån den boken bedömer jag henne som en av nutidens mästare på personbeskrivning.

Här betar hon av den ena huvudpersonens familj. Berättare är flickan Alma. Avsnittet kommer en bit in i en rad episodiska gestaltningar där man gradvis har fått lära känna hurdan Almas bror Pippi är till sättet, vad Alma och Pippi brukar leka, samt hur och varför deras pappa dog. Nu kommer personbeskrivningen. I tanken befinner hon sig på en semesterresa som familjen gjorde till Döda havet.

”Det fanns inte två personer som var mer olika varandra än min mor och min far.

När min mor blev solbränd på kroppen och min far skrattade och sa att hon blev alltmer lik honom för var dag som gick, var det bara ett skämt, för han var en meter och nittioen centimeter lång, hade klara gröna ögon och svart hår, medan min mor är blek och så liten att man till och med nu, när hon är fyrtioett år gammal, skulle kunna tro att hon var en flicka om man såg henne på andra sidan gatan. Pippi är liten och blond som hon och jag är lång som min far. Jag är också svarthårig, har en lucka mellan tänderna, är mager på ett fult sätt och är femton år gammal.”

Citat ur Kärlekens historia, Nicole Krauss

Några få ord för var och en av dem, men visst kan man se dem framför sig? Det kan jag i alla fall. Och så gillar jag att huvudpersonen är ett tanigt men företagsamt flickebarn som konstaterar saker på ett enkelt sätt och inte bryr sig särskilt mycket om utseende.

Karlekens historia introsida

Bild: Bokens dedikationssida innehåller fotografier. Är det bara som jag tycker, eller ser morföräldrarna ganska mycket ut så som jag tänker mig flickans mor och far i texten?

Annonser

Vad passar idag om inte citat ur Kärlekens historia?

”Det var en gång en pojke som bodde i ett hus mitt emot det hus på andra sidan fältet där det bodde en flicka som inte längre existerar. De hittade på tusentals lekar. Hon var drottning och han var kung. Hennes hår lyste som en krona i höstljuset. De samlade världen i småportioner. När himlen mörknade skildes de åt med löv i håret.

”Det var en gång en pojke som älskade en flicka och hennes skratt var en fråga som han ville ägna hela livet åt att besvara.”

I mitt hjärta, det är inte ett uttryck som jag använder lättvindigt. /…/ Ensamhet: det finns inget organ som kan klara av all ensamhet.”

”När jag föddes döpte min mor mig efter alla flickor i en bok som min far hade gett henne och som hette Kärlekens historia.”

”Han tyckte om att laga mat och skratta och sjunga, han kunde göra upp eld med händerna, laga saker som var trasiga och förklara hur man kunde skjuta upp saker i rymden, men han dog inom nio månader.”

Hennes kärlek till honom var alltjämt lika levande som den där sommaren då de träffades första gången. För att kunna klara av det vände hon livet ryggen. Ibland levde hon flera dagar på vatten och luft. Eftersom hon var den enda kända komplexa livsformen som kunde göra det, borde hon få en art uppkallad efter sig.”

Ur Kärlekens historia, av Nicole Krauss.

Nicole Krauss citat förmedlar kärlek, värme, livslång väntan, längtan och all den sorg som kärleken rymmer. Bestämda detaljer och ett mått av egensinnighet i beskrivningarna tror jag är nyckeln.

Karlekens historia