Läslogg

Det skulle ha varit skrivlogg idag, men jag hittade en bok jag måste läsa.

Föregående mening kan vara njutningsfull, och den var absolut sann under påsken, när jag läste I morgon, när kriget kom. Klart bra bok, mycket intressant att lära. Framför allt gillade jag hur huvudpersonen, som är en skrivande tjej, var den enda som dödade andra i strid, inte någon av machopojkarna. Och det var inget känslokallt dödande, det var åtföljt av vettiga funderingar och en vän som kunde säga det man ville höra – att det inte hade hänt om det inte vore för omständigheterna. Sedan en runda till av funderingar, om hur man tolkar omständigheterna. Och ganska mycket vardagshumor. Och personer som alla är sammansatta och får växa. Så hurra för den!

rubyandsimonMen nu var det ju en annan bok. Det har dykt upp en barnbok från Wahlströms som har ett syskonpar i huvudrollerna – och vid baksidesläsningen låter det som om de är ganska lika mitt syskonpar i berättelsen jag skriver. I min bok är de fyra barn, men ändå. De verkar ha liknande krafter, och en av personerna heter till och med samma sak som en av mina huvudpersoner.

Jag måste alltså läsa den, innan jag skriver mer. Inte främst för namnet, det är ju bara att byta om det behövs, men för att veta berättelsen. Kanske är den inte så lika – det verkar bara vara någon yttre referenspunkt. Men vi får se. Återrapporterar inom kort.

Annonser

I morgon när kriget kom

”Det är bara en halvtimme sedan någon – jag tror det var Robyn – sa att vi borde skriva ner allting, och det är bara tjugonio minuter sedan jag blev vald att göra det, och under de tjugonio minuterna har jag haft allesammans hängande över mig medan de stirrade på den tomma sidan och skrek idéer och råd till mig.”

Så lyder första raden ur I morgon när kriget kom, av John Marsden. Boken är slut i upplagor hos de bokhandlar jag brukar handla från, men det verkar finnas gott om exemplar via Tradera.

I morgon_sketch

Jag har hittat en släkting till Jo i Unga kvinnor. Ellie, som är berättarjaget i I morgon när kriget kom, låter i alla fall definitivt så i bokens första kapitel. Även om miljön och tiden är helt annorlunda, förstås.

Jag noterar också att en stor del av berättandet i första kapitlet handlar om att gestalta de olika karaktärerna. Först Ellie själv genom de ord hon väljer och de saker hon väljer att berätta om. Sedan hennes vänner, av vilka sex är med på expeditionen, där Ellie beskriver varför hon har frågat just dem och hur de bar sig t för att få följa med för sina föräldrar. Smart och snyggt gjort.

Det sporrar mig förstås att bli bättre på personlighetsbeskrivningen, som jag egentligen borde skriva just nu i stället för att läsa. Hoppas att jag hinner med det också, idag.