Ett citat ur en bra recension

Dagens inlägg blir ett twitterinläggscitat från en recension, för att formuleringen var så bra. Och för att jag också vill skriva sådana böcker. Här är det @johanhilton som citerar ur en recension av Oline Stig i nya numret av tidningen Vi. Boken det handlar om är Brinnande livet av Alice Munro, som kommer ut i mars.

citat ur recension tweet

 

”Livet omkring mig går upp i rök när jag läser: pastan kokar över, ungarna skriker … ni förstår.”

Det här är hypotypos för mig. 🙂

Vad är en hypotypos

Jag stötte på ett begrepp som var nytt för mig idag. Umberto Eco skriver i Tankar om litteratur om hypotypos. Hypotypos betyder uppenbarligen ‘bild’ eller ‘tavla’ och används när någon ”i beskrivningar skildrar de händelser man talar om som om det som sägs verkligen befann sig framför ens ögon”, man ”så att säga visar det man berättar”.

Eco2

Ett sätt att förklara hypotypos är att någon använder en beskrivning som får läsaren att ”vidröra verkligheten med fingret”, säger Eco, och använder där en metafor, ett bildligt uttryckssätt, där ett begrepp byts ut mot något som får symbolisera det man beskriver. Metafor och hypotypos är alltså släkt, men hypotypos syftar mer på själva beskrivningen, och kan uttryckas såväl med hjälp av tydliga eller målande detaljer, uppräkningar av vad som finns, en anhopning av skeenden eller med hjälp av en beskrivning som anspelar på mottagarens egna erfarenheter.

Hypotyposen uppstår bara om läsaren accepterar spelreglerna, skriver Eco i sin essä. Det måste betyda att den finns om den kan få läsaren att leva sig in i miljön. Han ger exempel på några alltför detaljerade beskrivningar, som inte leder till hypotypos, därför att man liksom inte lockar mottagaren att samarbeta och fylla i med egna tankar (lägg märke till hur Umberto Ecos formella ord här nedan liknar vad Stephen King säger i förra inlägget).

Mer än att få läsaren att se bör hypotyposen med andra ord skapa lust att se. Men var ska vi hitta en regel? I (exemplets) fall skulle vi kunna säga att avsnittet avsiktligen misslyckas med att få läsaren att se, eftersom det inte erbjuder någon relevant koppling: allt har samma betydelse som allt annat.

Vad innebär det att erbjuda relevanta kopplingar? Det skulle kunna betyda att med ord understryka, på sätt och vis beordra, en lidelsefull reaktion (”det fanns mitt på torget något fasansfullt …”) eller insistera på en detalj, till förfång för andra.

Citat ur texten Semaforerna i regnet, Tankar om litteratur av Umberto Eco.

Intressant.