Citat ur Mrs Frisby and the Rats of NIMH

Ett citat att älska, ur boken Mrs Frisby and the Rats of NIMH. Mrs Frisby är en mus, änka och mor till fyra musungar. Hon lyssnar just nu på råttan Nicodemus, som har berättat om hur råttorna fick injektioner och lärde sig läsa på ett laboratorium, innan de rymde därifrån, och nu försöker förstå så mycket som möjligt om sig själva och om världen. I ett öde hus där de stannade till hittade de gott om böcker.

The story was part of a book of essays, and the reason I had read it so eagerly was that it was called ”The Rat Race” – which, I learned, means a race where, no matter how fast you run, you don’t get anywhere. But there was nothing in the book about rats, and I felt bad about the title, because, I thought, it wasn’t a rat race at all, it was a People Race, and no sensible rats would ever do anything so foolish.

Robert C. Obrien

Sant. Säkert är det så. Jag gillar när en författare får in sådana tankar på ett humoristiskt, icke pekpinneaktigt sätt. Det stämmer också så väl med karaktären Nicodemus att fundera kring sådana här saker gällande möss och människor.

rats

Annonser

Definiera en aforism

”Det finns inget som är så svårt att definiera som en aforism”, skriver Umberto Eco. ”Förutom att betyda ‘något som sparas till en gåva’ och ‘bidrag’, har denna grekiska term med tiden också kommit att betyda ‘definition, motto, kortfattad sentens.” Och ”Enligt Zingarellis ordbok är aforismen ‘kortfattad maxim som uttrycker en levnadsregel eller en filosofisk sentens’.”. Den ska alltså vara kortfattad.

Eco räknar upp ett stort antal av Oscar Wildes aforismer, men beskriver också en aforismtyp som han vill beteckna ”canceroid aforism”. Detta, menar han, är ”en sjuklig tendens till vitsighet”, en ”maxim som för att till varje pris vara humoristisk struntar i att dess motsats är lika sann.” Han menar att uttryckssättet gör att uttalandet bara förefaller vara intelligent, men egentligen var det bara ett lustigt uttryck.

Vissa aforismer bygger på paradoxer som inte kan vändas på.

”För att vara perfekt saknade hon bara en defekt.”
Karl Krauss

”Själviskhet betyder inte att man lever så som man vill leva, utan att man begär av andra att de skall leva som man själv vill leva.”
Oscar Wilde

”Vår enda plikt mot historien är att skriva om den.”
Oscar Wilde

Andra kan vändas på, och uttrycka något som motsäger ”sanningen” i det första uttrycket, menar Umberto Eco.

Oscar_Wilde_portrait”Livet är alldeles för viktigt för att man skall kunna tala allvarligt om det.”
Oscar Wilde

”Livet är alldeles för oviktigt för att man ska kunna skämta om det.”
Umberto Eco
”Skönheten avslöjar allt, ty den uttrycker inget.”—

Oscar Wilde

”Skönheten avslöjar inget, ty den uttrycker allt.”
Umberto Eco

Det är ett sätt att posera, menar Eco, men jag är ändå svag för Oscar Wildes aforismer. För mig väcker de nya tankar, och jag har inget emot om andra formuleringar väcker omvända tankar. När det gäller ”livet” tycker jag bäst om Oscar Wildes variant, medan jag tycker att Umberto Ecos alternativ inte stämmer. När det gäller ”skönheten” tycker jag att båda aforismerna är intressanta. Jag ser en skillnad i tolkning emellan dem. (Och jag känner mig förtjust i sådana små skillnader, men inser också att jag är överdrivet fascinerad av sådana små, små detaljer. Mitt skrivande blir långsammare, om jag ska fundera över sådana saker. Alldeles för långsamt. Det långsamma skrivandet mejslar fram detaljer – eller är det så att det långsamma frammejslandet av detaljer ÄR skrivande? Kanske för mig.

Tyck inte synd om de döda

En tanke som liknar en tanke … Ett råd från Dumbledore i en av Harry Potter-böckerna, i ett avsnitt där mycket handlar om döden:

Tyck inte synd om de döda, Harry. Tyck synd om dem som lever, och framför allt om dem som lever utan kärlek.

J.K. Rowling

Jag tycker att det påminner om vad Steinbeck säger om att be för de levande, som jag citerade nyss. Det är samma grundtanke, utbyggt med Rowlings tema om att kärlek är kraften som kan övervinna magi. Undrar om hon har läst Vredens druvor. Med hennes sociala patos är jag ganska säker på att hon har det.

Ett fint råd, och kanske en fin passning till en vacker tanke. Samtidigt vill jag påstå att hon har fel. Jag tror inte att människor mår bra av att tyckas synd om. Tycka synd om är något jag upplever som avståndstagande. Det är nog först de döda jag kan tycka synd om, för där kan inget längre överbryggas, där kan jag inte ställa mig bredvid och försöka hjälpa till eller dela en sorg på lika villkor. Jag tycker synd om dem som dör innan de har levt färdigt sitt liv.

Det här citatet handlade mer om textens innehåll, och livsfilosofi, än om skrivsätt. Jag kan ändå kommentera att jag gillar när författare vågar väva in en del tankar om stora saker, som meningen med livet och annan livsvisdom. Vissa tycker att det blir för högtravande, pompöst, pretentiöst. Jag tycker att det funkar, när det är väl underbyggt hos de personer som yttrar sina tankar, och i situationerna de går igenom.

harry potter och dodsrelikerna

Foto: en välläst Harry-Potter-bok i vår bokhylla.

Be för de levande

När jag ändå är inne på Steinbeck och Vredens druvor … Det finns många citat i boken, som gott klarar att stå för sig själva. Här är ett av dem.

Farfar Joad har dött under resan och Casy blir ombedd att säga några ord vid hans grav.

”Och skulle jag be, då bleve det för dem som inte vet hur de ska bära sig åt. Farfar här, han har raka vägen framför sig, som är lätt att hitta.”

En livsfilosofisk tanke; den låter som en tanke från Steinbeck själv. Ett strindbergskt ”Det är synd om människan”, eller hur? Vi befinner oss i ett (i boken ack så) vanligt (och förstås ack så gripande) läge av eländighet, och det kommer inte att bli bättre. Man förstår att de ”som inte vet hur de ska bära sig åt”, är de själva, sällskapet av personer som reser tillsammans.

”Jag vet inte om han var god eller ond, men det spelar mindre roll. Han var levande, det är det som betyder något. Och nu är han död, och det betyder ingenting.”

… säger Casy också, den motvillige predikanten, som inte vill fara med bedrägeri och osanning när livet är som det är.  Det är en känsla av hopplöshet, men det finns ändå värme och integritet i hans ord. Jag vill också kunna skriva fram sådana karaktärer, som visar värme och ärlighet eftersom deras ord och handlingssätt ger en känsla av att de har stark egen integritet.