Jag tar mig vidare

catILäste en bit in i boken igår. Det känns lite som på bilden – ingen fara – jag går vidare. Personlighetstyperna är inte alls lika dem som finns i min bok. Handlingen är helt olika. Kanske behöver jag inte ens byta namn på min person – jag vet inte – han får i alla fall heta Simon i mitt arbetsutkast. Och när jag sitter hemma i kväll och i morgon kväll ska det bli skriva av!!

Annonser

Det är roligare att skriva än så här

… och jag gillar känslan av umbäranden. Slit. Svett. Blod. När jag når resultat. Och när jag får lite tid att vila. Jag är faktiskt ganska lik streckfiguren på bilden. Det är därför jag också gör det här – skriver om att skriva ett kort eller långt stycke varje dag. Jag älskar att ladda om och sitta där och knattra igen. ♥

programming

Idag har jag skrivit en liten bit, trots att jag har jobbat och varit hemma med påsklovsbarn samtidigt. Jag gick över berget nära mitt hus, där jag alltid får inspiration, och så hörde jag röster i mitt huvud. Hälften av rösternas utmärkta dialog var borta när jag kom hem, men ungefär hälften var kvar. Det blev lite kort, men det känns bra att spara. Och utöver det har jag skrivit på texter för Letraspace. På engelska, mer åt reportagehållet, att publiceras senare.

Ledig

Ledig från skrivande. Det är påskdagens kväll. Dagen har varit solig och det är gott med en kall Staropramen och inga plikter. Ska eventuellt unna mig att läsa lite, men tänker inte skriva ett ord på min historia idag. Glad helg!

Star

Ha! En skrivmorgon.

morgontrött_skribentJag lyckades vakna med idéer i huvudet och gå upp och skriva. E kom och pratade med mig ungefär åtta gånger i stället för åttiofjorton, så jag var till och med hyfsat ostörd. Men trött. Bifogar en bevisbild tagen av datorns elaka webbkamera.

Tror i alla fall att två tredjedelar av kapitel två är klart nu, och dessutom är många kommande luckor/problem lösta, genom att jag i alla fall har gjort anteckningar på rätt plats i mitt Scrivenerdokument. Idéer, idéer, idéer. Och en del flytande text. Heja!

Kanske blir det mer verkligt

Kanske blir det mer verkligt för mig, det jag håller på att skriva, om jag går ut i skogen med barnen ett tag, tänkte jag idag. Vi tog en långpromenad med snöskutt, klättring i klippor, undvikande av illaluktande lera och skogsäventyr. Med det som grund borde det vara lätt att skriva om barn, utomhus i skog. När vi kom hem var jag trött. Jag somnade och sov i en timme.

Men nu på kvällen har jag faktiskt skrivit lite. Mest förbättringar i kapitel 1 och 2, men ändå. Godkänd storylog idag.

E

Jag skrev om mig själv

Idag skrev jag om mig själv, en presentation, en projektansökan. Innehållet och syftet är kreativt och roligt och fritt, men det är inte fritt, litterärt skrivande. Nu får jag skärpa mig. Storylog dag 5 (tror jag att det är idag) = fail.

vass

Bild: Någon slags vår, vatten, vass och lite sol.

Storylog dag 7

Storylog idag = ingen storylog. Tänker att det är rätt väder ute för den bok jag skriver just nu, vill följa våren, beskriva våren, den är precis lagom sen och lagom kall och lagom solig för att stämma med de kapitel jag borde skriva varje dag. Men jag tycker att jag är lite för trött. Det är för mycket annat.

Har inte ens skrivit en rad om våren. Träden som väntar. Den brungrå färgen som sakta tar över från snödrivorna som vinden äter upp. Flockarna av kajor som flyger över hustaken och ger mig som går på smala trottoarer långt där nedanför en känsla av att svepas med, ändra form, flyga och falla. Våren är förändring, och det vill jag ha med i en av mina böcker, men jag fastnar på personbeskrivningarna, för jag tycker att personerna är viktigare än våren. Och allt känns viktigare än att skriva när jag sätter mig ner. Allt känns bättre än att skriva. Och ändå känns inget bra när jag inte skriver.

kajor