Ha! En skrivmorgon.

morgontrött_skribentJag lyckades vakna med idéer i huvudet och gå upp och skriva. E kom och pratade med mig ungefär åtta gånger i stället för åttiofjorton, så jag var till och med hyfsat ostörd. Men trött. Bifogar en bevisbild tagen av datorns elaka webbkamera.

Tror i alla fall att två tredjedelar av kapitel två är klart nu, och dessutom är många kommande luckor/problem lösta, genom att jag i alla fall har gjort anteckningar på rätt plats i mitt Scrivenerdokument. Idéer, idéer, idéer. Och en del flytande text. Heja!

Kanske blir det mer verkligt

Kanske blir det mer verkligt för mig, det jag håller på att skriva, om jag går ut i skogen med barnen ett tag, tänkte jag idag. Vi tog en långpromenad med snöskutt, klättring i klippor, undvikande av illaluktande lera och skogsäventyr. Med det som grund borde det vara lätt att skriva om barn, utomhus i skog. När vi kom hem var jag trött. Jag somnade och sov i en timme.

Men nu på kvällen har jag faktiskt skrivit lite. Mest förbättringar i kapitel 1 och 2, men ändå. Godkänd storylog idag.

E

Jag skrev om mig själv

Idag skrev jag om mig själv, en presentation, en projektansökan. Innehållet och syftet är kreativt och roligt och fritt, men det är inte fritt, litterärt skrivande. Nu får jag skärpa mig. Storylog dag 5 (tror jag att det är idag) = fail.

vass

Bild: Någon slags vår, vatten, vass och lite sol.

Storylog dag 7

Storylog idag = ingen storylog. Tänker att det är rätt väder ute för den bok jag skriver just nu, vill följa våren, beskriva våren, den är precis lagom sen och lagom kall och lagom solig för att stämma med de kapitel jag borde skriva varje dag. Men jag tycker att jag är lite för trött. Det är för mycket annat.

Har inte ens skrivit en rad om våren. Träden som väntar. Den brungrå färgen som sakta tar över från snödrivorna som vinden äter upp. Flockarna av kajor som flyger över hustaken och ger mig som går på smala trottoarer långt där nedanför en känsla av att svepas med, ändra form, flyga och falla. Våren är förändring, och det vill jag ha med i en av mina böcker, men jag fastnar på personbeskrivningarna, för jag tycker att personerna är viktigare än våren. Och allt känns viktigare än att skriva när jag sätter mig ner. Allt känns bättre än att skriva. Och ändå känns inget bra när jag inte skriver.

kajor

Det är mörkt och lugnt

Det är mörkt och lugnt i huset. Jag har ett nyöppnat Adlibrispaket liggande på ett bord intill soffan. Har varit ute så gott som hela dagen med barnen. Det tog verkligen emot att skriva, men jag satte mig i alla fall, cirka kl 23, och fick ihop några rader. Vill läsa. Vill jag verkligen skriva? Ja, jag vill skriva.

Men här är böckerna.

bokhög

Och just nu är jag lite trött. Presentationsövningarna som jag planerade har jag inte gjort. Tänk om jag skulle kunna ta dem direkt jag vaknar i morgon?

 

Storylog dag 2

Scriv

Började direkt på morgonen. Det tog lite tid att komma i ordning – jag hade lovat mig själv en ostörd halvtimma, men jag lät den brytas av. Diskplock. Telefonsamtal. Mejl, andra mejl, leta efter saker, Facebook, telefonsamtal, plocka fram grejor för nästa, så mycket viktigare arbetsuppgift …

Kan det kallas prokrastinering? Absolut. Men däremellan satt jag faktiskt stilla och skrev. En del av ett avsnitt i kapitel 2, som jag skriver om helt, därför att jag har ändrat på den ordning i vilken saker händer i BaSN-boken och därför behöver helt ny text. Kanske kan man säga att jag skrev en fjärdedel av kapitel 2, om man tänker sig att kapitel 2 också ska vara ett kort kapitel.

Har inte bestämt om personbeskrivning borde bli en något större del av kapitel 2. Jag tror att jag ska testa att skriva loss lite personbeskrivning i den miljö där mina huvudpersoner befinner sig just nu, och se om det vill komma med i historien.

Scrivener både hjälper mig, och bromsar lite ibland (för jag har inte lärt mig alla funktioner, klickar fel och muttrar då och då).

Storylog dag 1

Lunchen + 30 minuter, med maten bredvid datorn i arbetsrummet. Önskar mig mer tid. Önskar mig en skrivplats som ser ut ungefär som nedanstående bild, hittad på Twitter via One must dash. Ensamhet. Utrymme. Luft.

1

Men jag ska förstås visa för mig själv att det går att skriva ändå.

Gått igenom första kapitlet på BaSN igen, gjort revideringar. Varje gång jag ändrar känns det bra att ändra från början. Det är väl en försvarsmekanism, därför att det är lättare, men jag är i alla fall på gång. Och det känns som att det blir en bättre text. Jag känner en viss energi i mitt skrivande. Lusten glimtar fram några gånger. Får se bara, om det kommer fram något som är nytt?

Det var 65 dagar av läsande

Jag har nu genomfört 65 dagar av läsande – och skrivande om läsande. Nu ska jag ge mig in i skrivande. Lika många dagar. Ska lyda det här rådet:

tumblr_mjs63kN2Mr1qzj51vo1_500

Det är dags för write, write, write. För att hålla ”publiceringsnerven” igång tänker jag ta en bild på något vid min skrivandeplats, eller skriva någon rad om vad jag har skrivit, och lägga ut på den här bloggen varje dag i fortsättningen. Det blir ett radikalt annorlunda innehåll från de första 65 dagarna. Men jag hoppas att det blir något bra i min bok.

Och sen … vi får se. 🙂