En kvinnlig ”Korparna” men nästan helt utan fåglar

Det finns så mycket jag kan skriva om den här boken, men det jag ville skriva just nu var ett enkelt citat, värt att spara.

”Du kan bli vad du vill”, hade mamma sagt. ”Jag vill bli någon annan.” ”Nej, du kan bara bli dig själv.” Mig själv? Varför skulle jag vilja bli det, det var jag ju redan.

Ur Till sista andetaget, av Anne Swärd.

Boken är Till sista andetaget av Anne Swärd. Jag tycker kanske inte att det här är den bok det ser ut som – omslaget får mig att tänka på 55 shades of Grey (eller hur många skuggor det nu var?). Innehållet är en uppväxt- och ung-kvinna-skildring. Starka personbeskrivningar och återhållna, djupa känslor. En kvinnlig Korparna, som berör en landsbygdsuppväxt i familj med skadade relationer, med minst lika poetiskt och exakt språk som i Bannerheds bok, men utan fåglar. I stället går bokens huvudperson går helt upp i den äldre grannpojken. Man vill, hela tiden, att hon ska bli sedd och se sig själv.

annesw

 

Har inte läst ut den än, så jag har inte riktigt distans till den ännu. Men jag tycker absolut att den förtjänar ett annat omslag. Ett mörkare, svårare, men också mer spännande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s