Att skriva utifrån en formula

Runt om i vårt hus ligger LasseMaja-böcker. Dottern lånar dem i bulk på biblioteket, letar efter dem hon inte har läst, lagrar dem tillsammans med dem som är hennes egna i en hög bredvid sängen. Hon är sju och ett halvt år. Hon vet på förhand, ungefär, hur det ska gå. Hon lyckas inte alltid se rätt ledtrådar för att lista ut vem som är skyldig, men det är inte därför hon läser.

LasseMaja

Jag tror att hon läser för att hon gillar det förutsägbara. Härom dagen satte hon sig själv framför datorn och skrev en öppningsscen, där Lasse sitter och läser tidningen och Maja gör något fysiskt, och Lasse berättar något som står i tidningen och Maja förstår att de har ett fall att reda ut. Dottern såg nöjd ut. Sådär nöjd som man är när man vet att man har gjort något rätt. Hon hade skrivit som hon visste att det skulle vara, och därför var det bra.

Jag menar inte att det här är att förakta, jag menar att den här läsningen fyller ett behov. Precis som Hercule Poirot eller Miss Marple-deckare (eller hur? det var hemskt länge sedan jag läste dem men jag minns dem i alla fall på det sättet). Kanske de flesta vuxendeckare, och en stor mängd fantasy, och barnböcker som Fem-böckerna. I viss mån även Narnia. Eller som tidigare beskrivet, i Pippi-episoderna.

Det finns en grunduppbyggnad som ser ungefär likadan ut från bok till bok, även om detaljerna och personerna varieras. I det här fallet på ett effektivt Martin Widmarkskt vis.

1. Lasse och Maja gör något, någonstans i Valleby. På något sätt får de reda på att någon slags brott har begåtts.

2. Lasse och Maja uppsöker brottsplatsen. Ett antal personer och motiv presenteras.

3. Något händer, som man borde lägga märke till.

4. Lasse och Maja funderar och går igenom fallet. Kanske behöver de rigga en fälla för brottslingen. De visar mod och rättrådighet.

5. När de flesta av de misstänkta är samlade och polisen är på plats, berättar Lasse och Maja vilka som hade kunnat haft möjlighet att göra brottet, och vem det egentligen var. Eventuellt visas med en skiss hur brottet har gått till.

6. Dagen efter kan invånarna i den lilla staden läsa i Vallebybladet … 🙂

Jag tänker så här:

”En show glöms bort om den bara visar upp
effekter som vi knappast anar
så ge mig 30 grader kallt, tomtar överallt
och en skog av gröna granar”

… Adolfsson & Falk från låten Mer jul.

Jag tror att det stämmer – en del av vår läsning är för att få uppleva en känsla eller sak vi tidigare har upplevt, om igen, men på ett bara aningen nytt vis. Det blir den inre variationen som blir det spännande. Vi längtar efter att återuppleva det vi uppskattar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s