Beskrivning av en ung gascognare

En främling hade kommit till staden. Det var en ung man på ungefär arton år utan hjälm och harnesk, klädd i en urblekt blå klädesjacka. Den unge mannen var mörklagd, hade långt ansikte med utstående kindknotor och hans käkmuskler var ovanligt väl utvecklade, vilket är ganska vanligt hos folk från Gascogne. Den platta mössan, som var prydd med en plym, tydde också på att han var gascognare. Ögonen vittnade om intelligens och den böjda näsan var välformad. Vid sidan bar han en lång värja i lädergehäng.

Vem är han? Han har också med sig en pinsamt raggig och gammal häst som han lovat sin far att aldrig sälja. Hans fars råd är också värda att notera:

Om du får äran att uppträda vid hovet, som ditt gamla adelskap gör dig berättigad till, så tänk på att bära ditt namn med heder. Ta aldrig emot en oförrätt av någon annan än kardinalen och kungen. Det är genom sitt mod en adelsman kommer fram här i världen. Du är ung, och du bör vara modig av två skäl: du är gascognare, och du är min son. Undvik inte faran, utan sök i stället upp äventyren. Jag har lärt dig att hantera värjan. Du har knäveck av järn och en handlove av stål. Dra dig inte för att duellera, ty det är nu för tiden bevis på mod, eftersom det är förbjudet.

Citat ur De tre musketörerna av Alexandre Dumas.

Intressanta råd, han får, den unge d’Artagnan. Känns som en upptakt till äventyr. När jag läste boken i barndomsår stakade jag hela tiden mig igenom huvudpersonens namn som ”De Artaaag-nan”. Idag kan jag se hur ålderdomligt det känns att beskriva en persons karaktär genom hans kindben, men jag kan också lägga märke till likheter i attityd med Eugene de Rastignac i Honore de Balzacs Pappa Goriot. Det är bra att vara oförvägen men omtänksam, särskilt om kvinnor och heder, samt att vara ambitiös för att göra sig en position bland de mest välkända i den franska adeln. Attityden och ”vad som gäller” är det ju skickligt att få med så tidigt i personpresentationen, det ska jag försöka ta med mig som lärdom.

musketorer

När jag läser några sidor i början av boken slås jag också av hur fullspäckad med klassiska citat den här boken måste vara.

”Dra dig inte för att duellera, ty det är nu för tiden bevis på mod, eftersom det är förbjudet.”

”Den unge mannen var ytterst rädd om sitt anseende. Han tog varje småleende för en förolämpning och varje blick för en utmaning.”

”Vänd er om, herr spefågel! Så slipper jag sticka ner er bakifrån.”

Och så vidare …

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s