Elisabeth George om personbeskrivning

När du beskriver en person ger du läsaren en bild av honom eller henne. Men det är när du sätter personen på prov genom att ställa honom inför en konflikt som han blir riktigt levande. Han tvingas fatta beslut och tvingas sedan leva med utgångspunkt i sina beslut.

… skriver Elisabeth George om personbeskrivning och vikten av konflikt, i sin bok Skriv på – en handbok i skrivandets konst.

Tänker en del på det där. Särskilt Joyce Carol Oates är bra på att sätta sina huvudpersoner på prov. Det underliga är (nu tänker jag på Blonde) att det händer att de reagerar på ett sätt som beskrivningen av dem gjort att man inte förväntar sig – och sedan när man läser vidare förstår man ändå varför de gjorde som de gjorde. Som ”den blonda skådespelerskan” i Blonde, som vägrar att ens ta huvudvärksmedicin, och sedan blir beroende av droger. Det verkar så rakt emot den kontrollpersonlighet hon har jobbat fram, och just därför blir det extra dramatiskt, och trovärdigheten byggs upp genom att situationerna som ledde fram till händelsen när hon började ta lugnande medel redovisas i form av dialoger och förklarande tillbakablickar. Och sedan får hon leva (eller dö) med konsekvenserna. Så oerhört skickligt.

skriv

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s