Unga kvinnor

När boken Unga kvinnor har blivit bättre kommer det ilskna monologer som den här, och dem gillar jag.

Näst äldsta syster Jo oroar sig för att äldsta syster Meg snart ska gifta sig och flytta hemifrån.

– Hon kommer att blicka in i de där vackra ögonen som hon pratar om, och då är hon färdig. Hon har ett så vekt hjärta, det kommer att smälta som vax, om någon tittar lite sentimentalt på henne. Hon läste hans korta rapporter noggrannare än hon läste dina brev och nöp mig, när jag pikade henne för det, och hon tycker om bruna ögon och tycker inte att John är ett fult namn, så hon går naturligtvis och blir kär, och då är det slut på friden och fröjden och allt trevligt vi har haft tillsammans. /…/

och sedan, lite senare

men-det-blir-rosor-av-rosenknoppar-och-katter-av-kattungar– /…/ jag tycker det är så tråkigt att se allting trassla till sig när ett litet ryck i trådarna här och där skulle reda ut alltsammans. Jag önskar, att man kunde gå med strykjärn på huvudet, som hindrade en från att växa upp. Men det blir rosor av rosenknoppar och katter av kattungar – är det inte ledsamt?

Ur Unga kvinnor, av Louisa May Alcott

Strykjärn på huvudet? Ja, alltså för att de är tunga, antar jag, så att man inte blir längre. Men roliga exempel, i ett verbalt utbrott som känns spontant och äkta – jag kan riktigt se syskonen framför mig, både före Jos samtal med mamma, och Jos blick under samtalet.

Det blir inte ledsamt, till slut. Och det är väl bokens poäng, antar jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s