Anslag och en bra början

”Den natten då Ronja föddes gick åskan över bergen, ja det var en åsknatt så att allt oknytt som höll till i Mattisskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen, bara de grymma vildvittrorna gillade åskväder mer än alla andra väder och flög med tjut och skrik runt rövarborgen på Mattisberget.”

Det här måste väl vara en alldeles perfekt första-mening i en bok? Den sätter anslaget (spännande, dramatiskt väder), miljön (bergen, hålor och gömslen i skogen, rövarborg), ger en bild av författarens egensinnigt skapade platser och varelser (Mattisskogen, vildvittror, Mattisberget) och nämner huvudpersonen (Ronja). Helt från början, eftersom den startar när hon föddes. Vi får också förstå att den där Mattis måste vara en viktig person, när vi strax, i näst-nästa mening läser att han är Lovis man och Ronjas blivande pappa.

ronja

Foto: Ganska sliten och välläst Ronja Rövardotter från 1980-talet.

Det tycker jag nu, som vuxen, och när jag har läst massor av råd om skrivande. Men när jag var barn – nio år – och fick boken i min hand, så minns jag att jag tyckte att början var tråkig. Jag hade just läst böckerna om Narnia och Sagan om ringen, och så fick jag Ronjaboken av min mamma.

En massa prat. Och om en bebis … Bebisar var ointressanta, tyckte mitt nioåriga jag. Kunde inte historien börja där det var spännande? Jag var nära att sluta att läsa, för det här var för långt ifrån det nyupptäckta området fantasy, tänkte jag surt. Men jag sa inget, för det var ju trots allt en bok, och jag gav alltid en bok en rejäl chans (jag tror att jag läste ut alla böcker jag började på, som liten, utom del två i serien om Elvis, Elvis av Maria Gripe, som jag hatade med stor emfas på grund av sorglighet och jobbig socialrealism (borde  faktiskt läsa om den någon gång).).

Först när Ronja hade träffat Birk började det bli roligt, och sedan var jag fullständigt fast. Det här var inte alls Sagan om ringen, men det blev ändå en av mina favoritböcker. En som jag har läst med glädje för mina barn och som de har uppskattat.

Idag blir jag rörd av Mattis glädje, när han ropar ut att han har fått en unge, ”en rövardotter, jubel och fröjd!” Idag, när jag själv har fått barn och kan förstå känslan.

”Med de här små händerna håller du redan mitt rövarhjärta. Jag begriper det inte, men så är det.”

Kärleksförklaringar. Vackra och fulländade.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s