Bildpost – Maus är fantastisk

Kan inte plocka fram och sätta det exakta fingret på vad som gör Maus av Art Spiegelman så bra, det är väl helheten …Maus by Art Spiegelman

Men en sak som jag gillar är hur detaljer i samtalen känns äkta, att hans huvudperson (och även han själv i serien) får ha sina tydliga egenheter. Jag gillar förstås också att boken lyckas förmedla andra världskrigets fasor inklusive Spiegelmans fars livsöde på ett berörande sätt där humor ändå ingår – kanske kan jag visa exempel på det en annan gång.

Men nu tar jag ett klipp där just det där med personers egenheter visas, i dialog, och med tydligt gjorda referenser till verkligheten. Här understryks att boken är självbiografisk, på ett sätt som väl ganska ofta görs i serier idag, men jag är inte lika säker på att det var så under 1980-talet, då jag tror att denna del av Maus först publicerades.

I berättelsen har Art just irriterat sig på sin pappas egenheter, såsom snålhet och oförmåga att sätta sig in i hur andra tänker. Han diskuterar dem med Mala, som är hans pappas nuvarande fru. Medan de pratar kommer pappan in, och då börjar de prata om Arts seriebok i stället.

Mala: Det är en viktig bok. Folk som annars inte läser om såna saker kommer att bli intresserade.

Pappa: Ja. Jag läser själv aldrig serier och till och med jag är intresserad.

Mala: Det är klart att du är intresserad. Det är ju din historia.

Pappa: Ja, jag kan redan min historia  u t a n t i l l. Och ändå är jag intresserad.

Mala: Den får säkert stor framgång.

Pappa (till Art): Ja, en dag blir du berömd, som han vad var det han hette?

Art: Va? ”Berömd som han vad är det nu han heter”?

Pappa: Du vet … Den där kända, som ritar serier …

Art (flinar): Vad vet du för nån som ritar serier? … Walt Disney??

Pappa: JA! Walt Disney!

Pappa: Vänta! Vart ska du gå, Artie?

Art: … och hämta en penna … Jag måste skriva ner det här samtalet innan jag glömmer det.

Ur Maus, En överlevandes historia, kapitel 6, av Art Spiegelman.

ett klipp ur maus

Dialogen känns helt klart trovärdig, särskilt när man ser kroppsspråk och minspel hos de tecknade mössen. Skillnader mellan dem förstärks, och visst kan man nästan känna igen personerna från sitt eget liv, någon gång.

Dessutom gäller det att komma ihåg att hämta den där pennan lite oftare. Att skriva ner samtalet, detaljerna, så att man inte glömmer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s