Be för de levande

När jag ändå är inne på Steinbeck och Vredens druvor … Det finns många citat i boken, som gott klarar att stå för sig själva. Här är ett av dem.

Farfar Joad har dött under resan och Casy blir ombedd att säga några ord vid hans grav.

”Och skulle jag be, då bleve det för dem som inte vet hur de ska bära sig åt. Farfar här, han har raka vägen framför sig, som är lätt att hitta.”

En livsfilosofisk tanke; den låter som en tanke från Steinbeck själv. Ett strindbergskt ”Det är synd om människan”, eller hur? Vi befinner oss i ett (i boken ack så) vanligt (och förstås ack så gripande) läge av eländighet, och det kommer inte att bli bättre. Man förstår att de ”som inte vet hur de ska bära sig åt”, är de själva, sällskapet av personer som reser tillsammans.

”Jag vet inte om han var god eller ond, men det spelar mindre roll. Han var levande, det är det som betyder något. Och nu är han död, och det betyder ingenting.”

… säger Casy också, den motvillige predikanten, som inte vill fara med bedrägeri och osanning när livet är som det är.  Det är en känsla av hopplöshet, men det finns ändå värme och integritet i hans ord. Jag vill också kunna skriva fram sådana karaktärer, som visar värme och ärlighet eftersom deras ord och handlingssätt ger en känsla av att de har stark egen integritet.

Annonser

Ett svar till “Be för de levande

  1. Ping: Tyck inte synd om de döda | 365 days of Storylog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s