Ur Sjömannen som föll i onåd hos havet

Det han hade velat säga var: ”Allt det andra befälet har två eller tre barn vid det här laget och de läser brev hemifrån om och om igen och tittar på teckningarna av husen och solen och blommorna som deras barn har gjort. Det är män som har kastat bort sina möjligheter – det finns inte längre något hopp för dem. Jag har inte uträttat särskilt mycket, men jag har levt hela mitt liv med den tanken att just jag är den enda verkliga människan. Och om jag har rätt, då kommer en dag en ensam, genomskinlig trumpet att skalla genom gryningen och ett väldigt ljuskantat moln ska svepa ner och ärans mäktiga röst ska kalla på mig långt bortifrån – och jag blir tvungen att hoppa ur sängen och ge mig av ensam. Det är därför jag aldrig har gift mig. Jag har väntat och väntat och nu är jag över trettio.”

Ur Sjömannen som föll i onåd hos havet, av Yukio Mishima (1925-1970)

Texten är intressant utifrån att berättelsen antyder att den här mannen snart ändå kommer att lämna sitt liv på havet för en kvinnas skull, och han kommer att få ett hårt straff för detta av kvinnans son. (Jag vet inte än, för jag har bara läst till sidan 39). Utifrån det andra har skrivit om författaren tolkar jag det som att citatet uttrycker något som författaren verkligen stod bakom (år 1963).

jag-har-inte-utrattat-sarskilt-mycket-men-jag-har-levt-hela

”Jag har inte uträttat särskilt mycket, men jag har levt hela mitt liv med den tanken att just jag är den enda verkliga människan.” Författaren tog sitt liv genom seppuku år 1970, och den som har skrivit förordet i boken menar att detta har förebådats i hans böcker genom hela hans författarskap.

Jag funderar över hur den här texten skulle låta om en kvinna tänkte den. Om jag skulle se mer positivt på den då, för i så fall bryter hon ett mönster, försöker ta sig igenom ett slags utifrån pålagd könsbarriär. För just nu i läsningen stör jag mig på hur Mishima, som jag uppfattar det, förordar en mytbild om manligheten. Samtidigt tycker jag att texten är välskriven och att tanken, känslan, som beskrivs, är intressant. Föreställningen om ”ärans mäktiga röst”, och för all del också om utvaldhet, styrka och ungdom. Det här är besläktat med funderingar jag har kring en kvinnlig huvudperson i en av mina texter under bearbetning, och därför vill jag spara citatet.

Bokomslag Yukio Mishima Sjömannen som föll i onåd hos havet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s